MARKNADSVANTAR – Jokkmokk & Jukkasjärvi
MÄSSOFÁHTSA HEARVAFÁHCAT – Jåhkåmåhkke & Čohkkiras
Visas på Ájtte, Norska rummet, 3 februari – 7 mars 2016
- Vernissage onsdag 3 februari kl. 13.
- Föreläsning på lördag 6 februari 11.30 i Hörsalen.
Gamla, vackra mönster och galet glada färger – vantar som gör en på gott humör. Precis vad man behöver när vintermörkret och kylan omger oss. Etnologen och vantsamlaren Erika Nordvall Falck visar delar av sin samling med stickade vantar varav många är samiska. Här får vi också möta traditionella mönster från Jukkasjärvi från 1900-talets början insamlade av Terese Torgrim.
Sticktekniken räknas som en sen textil teknik. Men den var, relativt sett, tidig i detta område. Redan i det första vetenskapliga verket om samerna, Lapponia, av professor Johannes Schefferus, beskrivs 1673 hur samerna i Lappland behärskar sticktekniken och ”av den mjukaste harullen (…)med tre eller fyra mycket tunna järnstickor” och en teknik ”som tyskarna pläga kalla stricken” förfärdigar mössor och andra värmande plagg.
Utställningen lyfter också fram två kvinnliga kulturbärare och slöjdare:
Terese Torgrim, Jukkasjärvi i Kiruna kommun, som i nära tre decennier i början av 1900-talet arbetade som nomadlärarinna i skolkåtor i Kirunaområdet. Hon var en stor kulturpersonlighet med ett stort intresse för bygdens kultur. I Jukkasjärvi samlade hon in vantmönster på uppdrag av nomadskoleinspektören, för att använda i undervisningen men också för att bevara mönstren för framtiden, för kommande generationer. Terese hade ett stort intresse för stickning och förmedlade aktivt de fantastiska mönster som finns på vantarna. Hon var en viktig inspiratör och för barnen i skolan kunde hon berätta och lära ut om stickning med mönster från barnens egen miljö. År 1947 renoverades Jukkasjärvi kyrka. Under golvet fanns begravda personer klädda i stickade plagg, bland annat vantar. Detta ville Terese dokumentera. Efter inte obetydliga ansträngningar fick hon till slut sin vilja fram. Hon sänktes ned med sin rullstol, stickor och ett förstoringsglas. Detta var ett mödosamt arbete då textilierna var väldigt sköra och inte fick vidröras. Där fanns bland annat den s.k. gravvanten som också kommer att visas på utställningen.Terese Torgrim avled 1976, 85 år gammal. En kvinnlig kulturpersonlighet som lämnat avtryck i Kiruna kommun. Idag finns Tereses vantsamling bevarad hos anhöriga. Samlingen finns också dokumenterad vid Ájtte.
Maria Larsson Märak, född 1875, tog som ung tillsammans med sin make Janne Larsson Märak upp fjällhemmanet Skaite i Peuraures västra ände. Vid fjällgården fick de sin utkomst och där fostrade de sin barnaskara. I Skaite höll man svarta och vita får. Både Skaite-Janne och pojkarna liksom Maria och döttrarna arbetade med ullen som skulle skrubbas, kardas och spinnas. Maria var en mycket skicklig stickerska som behärskade tekniken till fulländning. Hennes vantar var karaktäristiska och kändes igen, till exempel i timmerskogen när Skaite-Janne och pojkarna jobbade med timmerdrivningar och vantarna hängdes till tork om kvällarna. En serie vantar stickade av Maria har dokumenterats för trettiotalet år sedan av Erika (då: Pavval). Med dem som utgångspunkt visas i utställningen hur Skaite-Marias tekniska kunskap i kombination med skönhetslängtan, konstnärlighet och lokal tradition gett fantastiska resultat.
Många originalvantar och ett antal rekonstruktioner – totalt mer än 100 unika vantmönster (original, rekonstruktioner eller foton) från Jokkmokk och Jukkasjärviområdet – ställs ut.
