Historic Reindeer Grazing Pastures
Historic reindeer grazing pastures are areas of land that have been used for reindeer herding for generations.
People migrated with their domesticated reindeer and returned to the same locations year after year.
A certain type of vegetation took over, especially in the places where the Sámi lived during the late summer and autumn and milked their reindeer, a pasture vegetation which in Sámi is called giedde or vallda. They were often small areas of grasslands although sometimes they could cover up to ten hectares. Characteristic of the grazing lands is vegetation which withstands wear and tear, especially grasses like Sheep’s fescue (Festuca ovina) and Wavy-hair grass (Deschampsia flexuosa). Many other plants occur as well, typically Goldenrod (Solidago virgaurea), Adder’s wort (Polygonum bistorta) and Bluebell (Campanula rotundifolia).
Sometimes more unusual plants can be found such as Botrychium boreale, Intermediate wintergreen (Pyrola media) or Gentiana.
It is noticeable that the grazing areas do not always contain the alpine vegetation of the surroundings but rather species associated with cultivated land.
In the mountains, Cold eyebright (Euphrasia frigida), Viviparous sheep’s fescue (Festuca vivipara) and Mountain everlasting (Antennaria dioica) are common but in the pastures, slender Eyebright (Euphrasia stricta), Sheep’s fescue (Festuca ovina) and Cat’s foot (Antennaria) are mostly found. These are the plants growing in the reindeer pasture in Ájtte’s Alpine Garden. In forest areas the reindeer grazing pastures are now grown over but in the mountains they are still visible. Reindeer like to graze there and in this way they contribute to maintaining the open pastures.
The grazing areas can be seen from a long distance in the mountains as lighter grassy patches surrounded by darker and more compact juniper bushes. They provide excellent camping spots today as well as they did a hundred years ago when people set up their tent huts, which is why ancient circles of stone are often found in these patches, the arran or the hearth in the middle of the hut. Every family had their own arran, which they cared for and which they used every time they returned to that grazing area. Today these circles of stones are historic remains.
So please leave the stones where they are!
Renvallen
Renvallar är gamla kulturmarker i renskötselområdet. Människorna flyttade med sina tama renar och återkom till samma platser år efter år. Särskilt där de bodde under sensommaren och hösten och mjölkade sina renar, uppkom en speciell vegetationstyp, vallen, på samiska giedde eller vallda. Ofta var det små gräsängar, men ibland kunde de vara tio hektar stora. Vallen kännetecknas av växter som är tåliga mot nötning, särskilt gräs som fårsvingel och kruståtel (i fjällen fjällkruståtel). Många örter förekommer också, typiska är gullris, ormrot och blåklocka.
Ibland kan man hitta ovanligare växter som låsbräknar, klockpyrola eller gentianor. Man kan se att vallarna inte alltid hyser omgivningens fjällväxter utan mer kulturförknippade arter.
I fjällen är fjällögontröst, groddsvingel och fjällkattfot vanliga, men på vallarna hittar man mest späd ögontröst, fårsvingel och vanlig kattfot. Det är dessa som finns också på fjällträdgårdens renvall. I skogslandet har vallarna för det mesta växt igen, men i fjälltrakterna finns många ännu kvar. Renarna går fortfarande gärna där och betar och bidrar till att hålla dem öppna. Vallarna i fjälltrakterna brukar synas på långt håll som ljusa gräsfläckar med mörka, avgränsade och täta enbuskar. De erbjuder utmärkta tältplatser, nu likaväl som för hundra år sedan, då människorna bodde där i tältkåtor. Därför hittar man ofta någon gammal stenring där. Det var arran, eldhärden i kåtans mitt. Varje familj hade sin egen arran, som man var rädd om och använde varje gång man återkom till den vallen. Idag är dessa härdar fornlämningar. Låt därför stenarna ligga ifred!
