Willow Marsh
The willow species dominate the wet marsh lands both in the forest and in the alpine regions. Mountain hikers dread trying to make it through several kilometers of almost impenetrable willow thickets. But the willow grouse, bluethroat, and willow-warbler thrive in the willow thicket. The moose feed on willow in both summer and winter. There are over thirty willow species in Sweden. Of these, more than half of them are found in the mountainous regions. The flowers of the pussy willow are gathered in catkins with the male flowers on certain bushes and the female flowers on others.
Videkärret
Framför dig ser du ett stort videkärr. När det är högvatten i bäcken i maj, står kärret helt under vatten. Videkärr är vanliga både i skogen och på kalfjället. Särskilt ovanför björkskogen finns ofta stora områden med vide. Fjällvandrare fasar för att komma in i de ogenomträngliga videsnåren. Särskilt svårt är det där laviner, snötryck eller jordflytning gjort att alla buskar är böjda som bågar.
Men dalripor, blåhakar och lövsångare trivs desto bättre i videt. Och älgarna betar vide både sommar och vinter. Videbuskarnas höjd visar ofta hur djup snön är under vintern. De skott som försöker sticka upp ur snötäcket dödas av snöblästring och vindtorka. Videbestånden på fjället smälter ofta fram först vid midsommar. Allt eftersom de smälter fram grönskar de. Närmast snödrivorna står videt grått.
En bit ifrån är det grön sommar. Under videbuskarna är det ofta en rikedom av örter och mossor. Ibland kan blomprakten vara lika stor som i ängsbjörkskogen.
30 videarter i Sverige
Det finns ett trettiotal videarter i Sverige. Av dessa kan man finna hälften i fjälltrakterna. Vissa är stora träd som sälgen. Andra är krypande centimeterhöga växter som dvärgvidet. Många kan korsa sig med varandra och bilda hybrider. Det gör att det blir ännu svårare att skilja dem. Sälg och jolster är två stora arter man hittar främst i barrskogsområdet. Ullvide med sina lysande gula ulliga blommor är lätt att känna igen. Det blommar tidigt på fjället och i björkskogen, alldeles intill de smältande snölegorna. Grönvide, ripvide och lappvide är vanliga arter på fuktig mark. Dvärgvide, polarvide och nätvide är så små, att man inte ser att de egentligen är krypande buskar.
Viden är nyttoväxter
Videarterna har räddat många liv. Renskötare och fjällbor vet alltid att gräva fram vide ur snön på kalfjället. Det är bra ved till en eld när man vill laga mat eller värma sig. Och i alla tider har man skrapat barken av vide, kokat den, och garvat skinn i den lut man får. Så gör sameslöjdare än idag för att bereda renskinn. Stammar och kvistar som blir kvar är bra att elda med i kåtan när man röker kött. Videkvistar är mjuka och formbara.Förr virade man dem till vidjor och använde istället för rep. På roddbåtar hölls årorna fast med sådana vidjor.
Viden är tvåbyggare
Blommorna är samlade i ax, videkissar. Hanblommorna finns på vissa buskar, honblommorna på andra. Det är det som menas med att vara tvåbyggare. Både hon- och hanax är ludna av genomskinliga hår. Solen kan tränga in och värmen hålls kvar under den isolerande ullen. Det blir varmt för blommorna så att dessa kan blomma strax efter att snön smält bort.
Även fröna är omgivna av skyddande ull. På 1700-talet drömde man till och med om att kunna göra svensk bomull av ullen från jolsterns fröax. Viden hör till de allra tidigaste blommande växterna. De första insekterna söker sig till hanblommornas ståndarknappar. Där brukar det vara ett myller av små flugor och myggor. De första lövsångarna och andra insektsätande flyttfåglar letar upp videsnåren och sälgarna för att få mat.