The Mountain Birch Forest
Mountain birch forests grow as a border above the coniferous forest.
The mountain birch (Betula pubescens ssp. czerepanovii)
is the dominant tree in these forests,
but there are also mountain ash, aspen, bird-cherry, grey alder and willow.
In the southern mountainous regions the birch forests grow
as high as 1000 m above sea level.
In the colder northern parts of the country
the tree-line occurrs down at 500 m above sea level.
The mountain birch forest can be sparse and somewhat barren
when it grows in nutrient-deficient, dry soil.
Such birch heaths support few species of plants, but are rich in lichens.
On southern slopes, where the soil is rich in lime
and where there is running water on the surface,
meadow birch forests grow luxuriantly.
What you see in front of you is typical vegetation
from the rich meadow forests.
Skogsgränsen
Ovanför fjällbjörkskogen tar kalfjället vid.
I södra fjällen når björkskogen upp till 1000 m.ö.h.
Norrut i landet är det kallare;
där sjunker skogsgränsen ända till 500 m.ö.h.
Skogsgränsen sjunker också längre västerut i fjälldalarna
på grund av de svala atlantvindarna.
På varma sydsluttningar vandrar björkarna högre upp
än på de kallare nordsluttningarna.
Fjällbjörken kan bara klara sig
där medeltemperaturen i juli är högre än +100C.
Temperaturen sjunker grad när man stiger 100 meter på fjället.
Därför kan inte björkskogen växa på högre höjd.
De björkbuskar som försöker sticka upp
ur det skyddande snötäcket på kalfjället
torkar sönder av vårvintervinden
eller blästras ihjäl av drevsnön.
Hedbjörkskog och ängsbjörkskog
Fjällbjörkskogen kan vara gles och mager
när den växer på magra, torra jordar.
Sådan hedbjörkskog är fattig på örter
men rik på ris och lavar.
I sydsluttningar, på kalkrik mark
och där det finns rörligt markvatten
är björkskogen frodig – ängsbjörkskog.
Den rika ängsbjörkskogen
Många blir förvånade över den växkraft som finns i ängsbjörkskogarna.
Mest påminner de om riktigt frodig lundvegetation långt söderut.
Snön ligger ofta djup i ängsbjörkskogen under vintern
och hindrar tjälen att tränga långt ned i marken.
När snön smälter och björklöven spricker ut,
blommar den gula fjällviolen på den våta marken.
Sen skjuter höga örter upp.
Försommarens smörbollar, rödbläror och midsommarblomster
avlöses av tolta, stormhatt och borsttistel.
Här trivs björnar och älgar som finner gott om mat.
Här häckar blåhake och bergfink, rödvingetrast och lövsångare.
Och på vintern betar dalriporna björkkvist i björkskogen.
Överallt ringlar deras spår mellan björkarna.
Ovanför björkskogen finner man ibland bördiga fjällängar
med nästan samma växter som i ängsbjörkskogen.
Men de växter som blommar vid midsommar i björkskogen
slår ut på sensommaren på fjällängen på kalfjället.