The Taiga, the boreal forests
The taiga is a broad belt of coniferous forests
which runs all around the northern hemisphere.
Here in Scandinavia the coniferous trees are the spruce and the pine.
Today there are also trees introduced into this area
such as the larch from Siberia and the Contorta pine from Canada.
Most of our own coniferous forests are used intensely by the forestry industry.
But untouched forests can be found especially in forest reserves
and near the mountains–these trees have never been harvested.
The coniferous forests are grazing area in the winter
for both the forest and the mountain reindeer.
In dry coniferous forests there are lots of ”reindeer” lichens, which the reindeer eat.
Forest fires have been common in the coniferous forests in Norrland.
It is common for forest fires to occur every 90 years.
But more humid forests have burned down more seldom.
Pines often survive a fire, but the trunk gets scarred.
In the rings of a tree it is easy to discern exactly when the forest fires occurred.
Today forest fires are extinguished.
In reality this is unnatural, since certain kinds of plants
are dependent upon forest fires to survive.
Taigan, de norra barrskogarna
Runt hela norra halvklotet löper ett brett band av barrskogar – taigan.
Här i Skandinavien är barrträden gran och tall.
Det finns också inplanterade främmande trädslag
som lärk från Sibirien och contortatall från Kanada.
De största delarna av våra egna barrskogar är starkt förändrade genom skogsbruk.
Men urskogar – skogar som aldrig avverkats – förekommer särskilt i norra Sverige.
Vissa urskogar har avsatts som reservat eller nationalparker.
De flesta barrskogar har en artfattig vegetation.
Blåbär, lingon, kråkbär, ljung och gräset kruståtel
är vanliga i skogar på det kalkfattiga urberget.
Sådana marker är även rika på renlavar
och därför bra vinterområden för renarna.
Barrskogarna är vinterbetesland för både skogsren och fjällren.
Men nära fjällkanten kan barrskogen på en del platser
vandra in på den rika fjällberggrunden med kalk och skiffer.
Då ökar artrikedomen.
Där står stormhatt och torta manshög mellan granarna
tillsammans med strutbräken och många andra arter.
Fastän barrskogen kan se artfattig ut
kan det löna sig att leta noga efter mossor, lavar och svampar.
Det gäller att söka på marken, på stenar och växande träd,
och kanske särskilt på gamla multnande trädstammar.
I de norrländska urskogarna finns flera sällsynta arter
som inte alls tål någon avverkning.
Därför är de utrotade i de hårt brukade skogarna söderut.
Skogsbränder
Skogsbränder har ofta förekommit i de norrländska barrskogarna.
Det är vanligt att skogar har brunnit med 90 års mellanrum.
Lite fuktigare skogar har brunnit mer sällan.
Tallen överlever ofta skogsbranden, men får ett sår i stammen.
Eftersom tallar kan bli över 700 år gamla,
kan vissa av dem ha sår efter många skogsbränder.
I årsringarna kan man se exakt på året när skogsbränderna har varit.
Granen tål inte alls skogsbrand.
Därför har den försvunnit på de områden som ofta har brunnit.
Idag har man större möjligheter att upptäcka och släcka skogsbränder.
Det är egentligen mot naturen eftersom många skogstyper och växter
är beroende av skogsbränder för att överleva.
Altaigranen
I norra Sverige och längs fjällen växer en underart av den vanliga granen.
Den kallas Altaigran (Picea abies ssp. obovata) och har vandrat in från Sibirien.
Den har rundare kottefjäll än vanlig gran.
Dessutom är den hög och smal med korta grenar.
Det är en anpassning till snötyngden, som annars lätt knäcker grenarna.
En del menar att altaigranen är en egen art.